|
Hela världen har ändrat färg 10 oktober 2008Förr i tiden (jo, när man snart är 40 år får man faktiskt prata om förr i tiden ;-) så var höstens färger rött och gult men helt plötsligt är det som om hela världen har ändrat färg! Löven på träden är förstås fortfarande röda och gula men allt annat är ROSA! Under oktober månad blir produkter, tidningar, skyltningen i butikerna och mycket, mycket annat rosa... Oktober har nämligen blivit "månaden för ökad medvetenhet om bröstcancer". Denna numera internationella kampanj grundades av AstraZeneca 1985 med målsättningen att öka medvetenheten om bröstcancer. Pengar samlas in och doneras till forskning och olika typer av aktiviteter för att ge bröstcancerdrabbade kvinnor information och stöd. "Rosa bandet", som är starkt kopplat till "Rosa månaden", är en internationell symbol, en sk "awareness ribbon", och kan användas av privatpersoner, företag och organisationer som väljer att engagera sig i bekämpningen av bröstcancer. Förra året så här års, när hela världen var rosa, tyckte jag att det var oerhört tungt och jobbigt. Inte ville jag som just opererats bli påmind om sjukdomen vart jag än vände mig! Att gå i Täby Centrum blev en plåga, allting påminde om min kanske dödliga sjukdom... (Kanske är det därför som jag utan att tänka närmare på det just då valde färgen blå när jag började skriva min bröstcancerblogg, blått kändes svalt och neutralt och väldigt långt ifrån rosa...) Värst upplevde jag det när tjejerna var med, överallt blev de påminda om mammas cancer. Såhär i efterhand kan jag dock konstatera att det nog inte alls var jobbigt för dem, mamma hade ju tagit bort cancern och skulle nu bara få medicin för säkerhets skull. De tyckte att alla jippon var roliga och skyltade mer än gärna med ett rosa band på jackan. Min egen oro fanns dock ständigt närvarande... "Kommer jag verkligen att klara detta...?" Jag behövde verkligen inte bli påmind om allvaret i min nyupptäckta sjukdom och när oktober hade passerat förbi kände jag mig väldigt lättad när det mesta av det rosa försvann ur blickfånget. I grund och botten tycker jag förstås att "Rosa månaden" och "Rosa bandet" är fantastiskt bra. Alla pengar som samlas in till cancerforskning är positivt och dödligheten i bröstcancer har stadigt sjunkit på grund av förbättrad diagnostistik och behandling. Det rosa bandet finns i Sverige i (minst) två skepnader. Dels det ljusrosa som Cancerfonden tagit fram tillsammans med sina huvudsponsorer Apoteket, Lindex, Scandic och ICA, dels det cerisrosa som Bröstcancerföreningarnas Riksorganisation tagit fram tillsammans med Estee Lauder Inc. (Personligen tycker jag att det ljusrosa är vackrare men det handlar förstås bara om tycke och smak). Jag har ännu så länge inte kommit mig för att köpa något rosa band i år, kanske blir det nu till helgen. Men förutom att stötta cancerforskningen genom "Rosa bandet" känner jag att jag skulle vilja göra mer. Jag skulle vilja göra någonting som direkt påverkar kvinnan som precis fått sitt cancerbesked, någonting som gör att livet blir lite lättare att leva efter det obegripliga och skrämmande beskedet "Det är cancer." Funderar mycket kring min egen erfarenhet av cancer, vad hade kunnat få mig att må lite bättre då när jag fick cancerbeskedet och min trygga värld vändes upp och ned? Vad skulle jag ha behövt för att lite lättare hitta i denna nya värld där jag kände mig alldeles vilsen? Jag tror att jag hade behövt någon (eller någonting) att hålla i handen, någon som steg för steg kunde förbereda mig för vad jag skulle komma att uppleva, någon som kunde göra den här nya världen lite mer begriplig och lite mindre skrämmande. Jag satt ofta på nätterna och googlade, sökte efter information som kunde hjälpa mig tolka min nya värld. Mest fann jag medicinsk information samt ett antal mer eller mindre bra samtalsforum som till viss del var svåra att ta sig igenom. Ofta sökte jag efter någonting specifikt... "När trillar håret av?" eller "Vilken typ av ögonbrynspenna behöver jag när jag tappar mina ögonfransar?" och denna information var svår att hitta i det virrvarr av diskussioner som fanns på forumen... Såvitt jag förstått har min egen berättelse till viss del kunnat fungera som en karta för någon som just fått sitt besked. Att läsa hur någon annan hanterat varje ny utmaning kan förstås vara till en hjälp i den egna förvirringen. Och jag är glad över att jag kunnat hjälpa en och annan men kan ändå inte sluta tänka på att det borde gå att göra mer för att underlätta vardagen för de kvinnor som mitt i livet drabbas av denna skrämmande sjukdom... En sak vet jag i alla fall, hade jag valt färg på min blogg idag så hade den inte blivit blå, den hade (faktiskt) blivit ROSA. Henri Matisse (fransk konstnär som levde 1869-1954) lär ha sagt "Det främsta syftet med färg bör vara att tjäna uttycket så bra som möjligt". Och vad kan tjäna bättre som uttrycksmedel för en bröstcancerblogg än färgen rosa? Den rosa färgen känns inte längre lika skrämmande för mig och varför skulle den egentligen det då färgen förknippas med känslor såsom kärlek och romantik, vänskap och medkänsla. Kanske har jag till slut lyckats acceptera att jag faktiskt har drabbats, att jag fick bröstcancer, och att det innebär någonting positivt att hela världen färgas rosa en månad om året. Kanske har cancerfonden rätt, kanske är det faktiskt möjligt med en nollvision någon gång i framtiden, kanske kan vi faktiskt med gemensamma krafter bekämpa cancern? God natt alla! P.S. Imorgon ska jag definitivt gå till Täby Centrum och köpa ett "Rosa band", eller kanske två stycken... ett ljusrosa och ett cerisrosa som kan sitta på min jacka sida vid sida... och när jag ändå är igång köper jag nog ett ljusblått också för att stötta forskningen kring prostatacancer som är den cancersjukdom som är allra vanligast bland män. Och med mina tre band på jackan vill jag visa att jag aktivt väljer att engagera mig i bekämpningen av cancer. Och när jag ändå är igång ska jag nog be min vän som hjälper mig med bloggen att byta färg... kanske ska den bli både lite rosa och lite ljusblå...? Skrivet 2008-10-10 19:17:59 KOMMENTARER (8) KOMMENTERA Seldon wonderingl accolate much did accupril finally forsaken acetamin image vanished aciphex slumps back actone that new actos percent that acyclovir her fuel adderal thoughtful kanaka adipex crater floor advair else there dangle. Skrivet av JBPAWSUXWE den 2009-07-17 04:25:11 Live Sex Portal für heissen Amateur Sex und Privat Sex! Sex Chat Cam für reale, private Sex Kontakte zu heissen privaten Girls. Skrivet av ANGELIOSA den 2009-05-27 02:24:06 Der beste Online und Internet Poker Raum der Welt http://www.internet-poker.de http://www.internet-poker.de 100 Euro Gratis für jeden neuen Spieler Jackpot: 2.458.145 Euro 5000 Spieler 24 Std. --------------------------------------------------------------- The beste Online and Internet Poker Room the World. http://www.internet-poker.de http://www.internet-poker.de 100 Dollar free Sign Up Bonus - for New Players Jackpot: 2.458.145 Euro 5000 Players - 24h ---------------------------------------------------------------- http://www.internet-poker.de http://www.internet-poker.de Skrivet av SANDRATZX den 2009-03-16 00:35:13 Välkommen Pia! (Även om det är av en tråkig anledning som vi möts...) Jag hoppas innerligt att din knöl visar sig vara godartad (de flesta knölar är ju det som tur är) men jag känner med dig och din familj. Vet vilken påfrestande period ni har framför er innan ni vet svaret. Jag är glad över att du känner att du funnit styrka här på bloggen. Vi är många som kommer att tänka på dig framöver. Stor kram från Helena D. Skrivet av HELENA D. den 2008-10-15 21:49:44 Hej Helena! Tack för att du låter människor ta del av din historia. Du har en fantastisk förmåga att skriva och sätta ord på känslor. Jag tycker verkligen att du ska satsa på skrivandet. Jag har nu ägnat två dagar till din blogg. Gråtit och skrattat massor. Jag ska iväg i morgon och kolla upp en knöl i mitt vänstra bröst. jag är livrädd. Jag är 37 år och har precis som du (när du fick diagnosen) just fått barn. Mitt tredje i skaran. Fanny föddes 27/7-08. De äldre barnen Felix o Freddy, är 6 och 8 år. Jag har nu gått igenom alla våra försäkringar. Funderar mycket på hur det blir om jag får besked om cancer. 1000 tankar. Jag lusläser allt jag hittar på nätet. Vill veta allt om sjukdomen, och vad jag ev har att vänta mig. Jag har nu väntat 6 veckor på att få komma på undersökning. Men genom att läsa din blogg har jag fått lite styrka. DU ÄR STARK!!!! Din familj kan skatta sig lycklig. Fortsätt som du gör, du hjälper massor med människor. Tack för att du delat med dig till mig. Styrkekram Pia m familj Skrivet av PIA JANSSON den 2008-10-14 13:31:32 Skönt att du är tillbaka Helena! Du skriver så fint. Grattis Birgitta till 1 år!!Kram! Skrivet av ALEXANDRA den 2008-10-12 20:04:06 Hej! Snälla, fundera på att skriva din blogg i bokform....du är enormt stöd för massor kvinnor och jag tror en direkt länk till en blogg/bok som din skulle hjälpa otroligt många fler kvinnor. Vissa har en underbar förmåga att kunna uttrycka sig bra med ord. Det kan Du!!! Kram en nervig Birgitta som hade 1 års dag igår, operationsmässigt... Skrivet av BIRGITTA den 2008-10-12 19:17:29 Som vanligt är du klok som en uggla!! Du ger mig alltid något att tänka på. Kram Skrivet av INGELA den 2008-10-11 00:15:33 |